Potatissallad

Jag minns så väl första sommaren jag åt potatissallad. Hur gammal kan jag varit? 8? Det är jag inte lika säker på, men det va en sommar fylld med kvällar på stranden och pappa som köpte rostbiff och potatissallad på väg hem från jobbet som vi åt i sanden. Misstänksamheten mot den där kladdiga röran. Och sen hur gott jag tyckte att det va.

Och så har man ju ätit så mycket potatissallad sen dess. För att det är gott. För att det är så enkelt och behändigt. Så mycket att jag faktiskt har ledsnat på den köpta. Jag har sett fram emot det, och så har jag tagit första tuggan och bara känt "nä, jag vill inte ha". Inte en speciellt vanlig känsla för mig kan jag lova.

Men så har jag snubblat över det här receptet. Jag tror jag hittade det i nån viktväktarbok hemma hos mamma och pappa. Jag minns att det skulle va skinka i den också, men det tror jag aldrig jag har gjort :). Men det är en variant som gärna får va lite ljummen, och inte är så himla kladdig som dom köpta varianterna. Och lite man-tager-vad-man-haver-i-kladdväg. Har man en skvätt gräddfil eller creme fraiche är det ju bara byta/mixa med majonnäsen.

Potatissallad

4 port

800g färskpotatis
4 msk majonnäs
1 msk senap
2 msk hackad färsk gräslök
salt
peppar
vitlökspulver

Tvätta potatisen och koka den i saltat vatten. Låt den svalna så att den är ljummen och dela den i mindre bitar (jag gillar stora bitar så brukar nöja mig med att dela en färskpotatis på två eller fyra). Rör ihop majonnäs, senap, gräslök och smaka av med salt, peppar och vitlökspulvret. Vänd ner potatisen i majonnäsen och servera med något smarrigt grillat :).